Medan tvättmaskinen går för fullt så passar jag på att ta mig en liten paus.  Då passar det ju utmärkt att skriva lite mer här. Jag har tänkt på en sak. Det här med märkeskläder/prylar... Läste på en annans blogg att hon köpte bara dyra märkeskläder för att det är bättre kvalitet i dem och att de då håller längre. Hon är också en sådan person att allt måste vara det allra senaste. Då undrar jag lite smått... Varför måste de då hålla längre? Hon lär ju inte låta sig ertappas med kläder som var på modet för ett halvår sedan om ens en månad sedan i alla fall? Eller ålar hon sig fram liggandes på gatorna tro, så de måste hålla mot slitage? Hon hade också skrivit att vissa kläder hon köpt har hon inte ens använt. De hänger i garderoben med prislappen kvar. Jag kan inte låta bli då att undra om vissa har för mycket pengar eller om de bara är allmänt dumma i huvudet. Gör den där lilla krokodilen på tröjan att den blir värd så mycket mer? Är "den" väskan så mycket bättre och snyggare bara för att den kommer från Yves Saint Laurent? Njae! Man har väl samma bröte i väskan vad det än är för väska! Eller? Jag undrar jag? Vet med mig själv att även om jag hade haft råd att köpa precis vad jag ville så skulle jag först och främst välja det JAG tycker är snyggt. Inte något som alla andra har bara för att det är på modet. Undrar också hur många det är som köper alla dessa märkeskläder/prylar bara för att passa in? Kan nästan lova att det finns några som egentligen skulle vilja köpa annat men det går ju inte enligt deras "vänner". Lika barn leka bäst heter ju. Frågan är bara om de har så kul? De blir ju liksom intvingade i någon slags värld utanför världen. De kan ju inte heller umgås med sådana som har betydligt mindre pengar än de själva heller. För den kan ju inte hänga med på t ex en spontan resa sådär helt plötsligt bara över en helg. Nä, för den måste ju spara och det har de inte tid att vänta på. Då kan jag inte låta bli att undra igen. Vad sjutton bygger de upp vänskapen på? Pengarna? Inkomsten? Rika föräldrar? Man har ju också hört exempel på sådana som varit i "inneklicken" men som snabbt som bara den blir utstötta när pengarna har sinat.

Usch! Sådana "vänner" skulle inte jag vilja ha! Någonsin! Nej, riktig vänskap byggs upp på t ex, gemensamma intressen, tillit, att man har kul ihop mm. mm. Absolut inte hur mycket pengar man har eller vad man har på sig. Kan inte låta bli att skratta när jag läser vissa bloggar. Hur orkar de hålla sig ajour hela tiden på vad som är inne och inte? Är det så viktigt? Tydligen då det finns gott om dem. Jag köper också kläder som är snygga! Snygga enligt mig! Jag ska trivas i det och jag ska själv tycka att jag ser bra ut i det. Har heller aldrig fått ett enda klagomål på mina kläder heller? Någonsin! Jag skiter fullständigt i "om det inte är dyrt nog så är det inte fint nog"! Jag föddes faktiskt med en egen vilja! Hehe!! Har jag varit elak nu tro? Mot alla dessa modefanatiker! Hehe! Jaja, jag ville bara lätta på trycket lite! En kan ju inte låta bli att undra? Ha det så gott så länge! Hejhej!

 

Yvonne

16 november 2009 18:56

Håller helt med dig! Som vanligt! Fniss.
Jag kan inte fatta det här slöseriet med pengar,
på kläder och prylar!
Betala 100-tals kronor mer,
bara för att det sitter ett märke där bak!
NÄ!!! Det är inget för mig!
Jag bär mina älskade jeans och en topp,
dag ut och dag in och älskar det!
Jag är inget modefreak alls.
Tycker folk att jag är ful,
så får dom väl titta åt ett annat håll! =)
När Michelle var liten så levde jag själv med henne i 6 år.
Jag var sjukpensionär och hade absolut inga pengar till märkeskläder eller dyra julklappar.
Vårat största nöje var när det kom hem en säck med begagnade kläder, från någon trevlig vän. Rena julafton!
Julklappar köpte jag under hela året. På reor.
Det gör vi fortfarande!
Hon fick massor av julklappar, men aldrig köpta till fullpris. Hennes kompisar fick ny tv och dvd på rummet.
Jag fick låna mammas och pappas mini-tv och en kompis skulle byta från vhs till dvd. Tack! =)
Och hon var supernöjd med det!
Jag kände mig ofta utanför när andra ARBETANDE föräldrar pratade om allt dyrt, fint deras ungar skulle få. Till vardags!?!
Bara för att kompisen hade fått ett spel som kostade 700 kronor! Då måste ju deras barn också ha ett!
Nä, usch, för slöseri! Här används kläderna länge och är dom hela så skänks dom vidare.
Jag fick reaktioner förra året på min blogg, på att vi ibland köper vissa julklappar på loppis till varandra...
Det var som om det var fult på något sätt...
Men vi alla tycker att det är mycket bättre att köpa ett hus med figurer till Judith för 20 kronor. Istället för 400 kronor i affären!
Och Anette som älskar gamla, antika saker...
Och vi som köper filmer...
Så vi fortsätter glatt att handla på reor och loppmarknader och bryr oss inte ett dugg om vad andra tycker!
Vi är jättenöjda med det och det är ju huvudsaken! =)

Oj, det blev långt det här! Hihi. Förlåt!
Kramis!

http://yvonnes-blogg.bloggagratis.se

 

Madde

16 november 2009 19:13

Finns det fina billiga saker på loppisar som man fastnar för så köper man det. I alla fall jag. Ser inte alls något fel med detta och speciellt inte så länge barnen växer så de knakar. Skor däremot är viktigt att de får gå in själva från nytt då vi alla går på så olika sätt. Det kan faktiskt sätta sig i skorna speciellt gympaskor eller skor över huvud taget med lite mjukare sula. Barn som har gått i skorna och går inåt med fötterna t ex kan inte ett barn som går utåt med fötterna ha. Nä, det finns ju massor av fina prylar och kläder på loppisar. En annans skräp kan vara en annans skatt! Hihi! Det är bara fisförnäma folk som har ont av loppisar och jag själv är bara glad att slippa se dem på just loppisar! Mer blir det över till oss andra. Hehe!

Kram! ;-)

 

ingela-typ

16 november 2009 20:38

ha ha ha,tycker inlägget va lite roligt...stämmer så bra på vissa hehe,min kära mor berättade att hon hade en kompis som öppnade garderoberna när hon hade besök och visade vad hon hade och var hon köpt det....satt säkert kvar prislappar oxå:D jag handlar gärna på loppis,där kan man nämligen göra märkesfynd efter sånna som tröttnat efter några månader....så dom får gärna va dumma för mej,köper ibland nått plagg jag tittat länge på som jag känner att jag skulle kunna ha typ hela livet för att det bara är min stil,då kostar det lite mer,men hehe,då aktar jag mej för att åla...men mer än hälften är loppiskläder,fast alla tror dom är dyra....det tycker jag är att handla med klass,hehe....men har ofta bara till vardags storskjortan o mjukisbyxor.Bra inlägg du får till :) kram till dej;)

http://imagaia.bloggplatsen

 

Madde

16 november 2009 22:16

Ja, varför handla dyrt i onödan när man kan hitta lika fint billigare. Man är ju inte dum! Hehe! Det har väl hänt att man har köpt något dyrare ibland också men då är jag precis som du. Jag funderar allt en bra stund om jag verkligen tycker att det är värt så mycket. Sedan så har jag också det plagget länge. Sist tror jag att det var en innekavaj för ca fyra år sedan och den är lika fin och inne idag med. Enkel, snygg och svart! Det gäller att handla smart och med en viss finess! Hihi!

Önskar dig en God Natt härifrån men kommer snart även göra det på din blogg också. Kan ju inte bryta traditionerna! "Fniss"

Kram på dig! ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Videoklippet får tala för sig självt. ;-)  

Har precis sett filmen Dolphin Tale. En helt underbar film som handlar om en pojke som hittar en skadad delfinunge på stranden i Florida. Den stackars delfinen hade fastnat i en krabbfälla och skadat stjärtfenan så illa att de var tvugna att amp...

För ett tag sedan kom sambons son hem och frågade oss om vi kände till Lindsey Stirling. Nä, henne hade vi inte hört talas om. Han visade då klipp från Youtube med en söt tjej som är helt fenomenal på att spela violin/fiol. Tänkte dela med mig även t...

Det här klippet har jag lånat från Aftonbladet. Kolla gärna med fullskärm vilket ger ett pampigare intryck. ;-) Mareld är så otroligt vackert att titta på. Vi var ute vid Ramsvik i förra veckan och hade hoppats få se detta. Kastade i någ...

Två av de sju misstänkta ungdomarna som grovt misshandlade den 61-årige sjukpensionären Carl-Eric Cedvander på Kortedala torg den 18 mars hånar det svenska rättsystemet. En bild på dessa två killar finns nu att se lite överallt ute på nätet med respe...