Många bloggar jag har varit inne och tittat på handlar om ångest, panik och andra inte alltid så glada tankar. Jag undrar nu då, om ungdomarna mår sämre idag än vad de gjorde när jag var i deras ålder? Jag satt också på mitt rum när jag var tonåring och tyckte livet var skit emellanåt. Allt från obesvarad kärlek till att man inte var så nöjd med utseendet alla gånger. Eller att vissa fick göra vad de ville men inte jag. Andra hade massa fina och dyra prylar på sina rum som man kunde snegla åt lite avundsjukt. Ja, det var många tankar på den tiden. Undrar om det har blivit tydligare i dag hur personer mår i och med att det har blivit lättare att nå ut via olika medier. En annan hade ju inte den "förmånen" utan man satt ofta och skrev för hand på ett papper som man gömde väl då ingen annan skulle få läsa det. Någonsin! Det var ju MINA innersta tankar som jag inte ville dela med mig av. Stunder när jag var lite smådeppig och tyckte synd om mig själv. Jag vet också att ibland, efteråt, så kunde jag känna mig lite dum. Skriva om sådant som jag visste skulle gå över fast jag inte trodde det just då. Löjligt! Ändå gjorde jag det om och om igen. Tror att det var ett sätt att handskas med alla de olika situationerna man hamnade i. Skillnaden är bara att jag skulle aldrig låtit någon annan få ta del av mina brev. Så då kommer min andra tanke. Inte speciellt snäll men ändå: Skriver de för att de vill ha sympati från andra människor? Att man ska skriva inlägg om hur synd det är om dem? Är det ungefär som kompisen jag hade en gång tiden som hotade med att hon skulle ta livet av sig varje helg så fort hon blev full? Det enda hon ville höra då var ord av rosor och endast rosor. T ex, Nej det är inget fel på dig. Du ser ju jättebra ut. Nej du är inte tjock.Jag tycker ju om dig...osv...! Jag minns en gång när hon höll på som vanligt med att hota om att ta livet av sig så var det en kille som sa:  -Gör det då! Här finns ingen som stoppar dig! Din förlust! Hon blev helt tyst och sedan den dagen har hon aldrig hotat med det något mer. Tror nog att de som verkligen vill ta sitt liv gör det i det tysta. Det kan ju också diskuteras om det är fegt eller inte men inget jag har lust att diskutera här. Tror nog att de flesta tonåringar tvivlar på något, någon gång i sina liv. Det hör nog till innan vuxenvärlden med alla ansvar infaller. Så svaret på frågan jag ställde får nog bli: Nej jag tror inte att de yngre mår sämre i dag än vad de gjorde för ett antal år sedan. Däremot så syns och hörs de mer än vad som var möjligt förr! En liten tanke som slog mig sådär bara efter alla deprimerande bloggar som jag råkat halka in på och jag var bara tvungen att skriva om det här. Om de bara vill skriva av sig så är det helt okej för mig, men att stänga in sig och stänga sina vänner ute klarar jag inte av att läsa om. Det blir bara för mycket och för patetiskt. Hård men rättvis! Jag har säkert trampat några på tårna också! Men,men...Det är sådan jag är. Ärlig och rättfram! Jag vill läsa om roliga saker, tips och idéer, intressanta saker, om massor av olika saker. Inte: Vad ska det bli av mig! Jag orkar snart inte mera! Ingen tycker om mig! Världen skulle inte sakna mig ändå...mm! Nu vet jag att det är många som tänker: -Varför läser du de bloggarna då? Jag har försökt att undgå dessa "tycka synd om mig" bloggarna men de finns där man minst anar det! De börjar oftast intressant och sedan ballar det ur. Ungefär som att bli lurad av ett tomt paket. Ser lovande och stort ut men ack så tomt och tråkigt! :-) Men det kanske bara är jag som tycker så här? Jaja....jag vet att det här var inte roligt att läsa heller men jag var bara tvungen att skriva det här. Men vilket du är glad, ledsen, tjock eller smal, nöjd eller missnöjd osv... så önskar jag er alla en fortsatt trevlig måndag.