Hans O.

21 augusti 2009 11:04

Mmmmm...ljuva 80-tal. På den tiden fick man anstränga sig mer. Allt var inte ett knapptryck borta som idag.

Man längtar tillbaka.

Madde

21 augusti 2009 11:46

Hej Hans O! Ser att du ska blogga som "egen" person. Det låter finnemang det! Ska bli kul att se vad du skriver och om man kan föra några diskussioner med dig igen eller hålla med. :-) För du var väldigt vältalig måste jag få säga och tyvärr så svalde så jag faktiskt det mesta med hull och hår. :-) Men men, det var en annan historia det. Jag längtar faktiskt också tillbaka till det gladare 80-talet. Det var faktiskt roligare då och jag är väldigt glad att jag fick uppleva det. Det var mer jordnära så att säga. Usch vad tantigt det lät. Jaja... Det är väl bara att inse, man har blivit äldre. Mycket äldre. Hihi!!

Hans O.

22 augusti 2009 08:25

Det blir betydligt trevligare inlägg framöver, det kan jag garantera. Idag är det många som är vältaliga, men alla kanske inte kan formulera sig på ett lika trovärdigt sätt. Jag gjorde iaf mitt bästa för att försöka framstå som gammal och inskränkt. Men jag gick över många gränser, det vet jag. Må Gud förlåta mina synder ;-)

Det är intressant det där om 80-talet kontra 2000-talet. Tänk att vi idag känner oss helt handikappade när vi inte har tillgång till mobilen t.ex Och dator och internet i hemmet ses som en självklarhet. Undrar hur de känner som än idag inte har råd med internetuppkoppling eller som av andra anledningar inte skaffat det. Har man inte internet idag är man ju närmast jämställd med de utslagna. Jag stör mig mycket på det här att "alla" förväntas ha mobiltelefon och dator. Och vad var det egentligen för fel med att skicka gamla hederliga brev med posten? Idag mailar man varandra och chattar istället. Ett brev skrivet för hand tycker jag är mer personligt.

Madde

23 augusti 2009 16:04

Hej Hans O. Gud förlåter dig säkert;-)

Jag är inte likadan vad det gäller mobilen. Den brukar faktiskt alltid ligga kvar hemma på hyllan där batteriet oftast tar slut och det blir jättesvårt att ladda upp det igen då mobilen varit död för länge. Fast jag har lyckats än så länge att återuppliva den i alla fall. Brev händer att jag skickar men det är mer vid högtidliga tillfällen som
t ex vid födelsedagar. Så tyvärr måste jag faktiskt medge att jag tycker det är väldigt bekvämt att skicka mail eller sms när mobilen lever och man brukar också få snabb respons. Fast enklast är faktiskt att ringa personen och det kan till och med vara roligare. Det är synd om dem som inte har råd då mycket idag går via nätet. Idag ska ju också alla skoluppgifter lämnas in (utskrivna). De får också många hemuppgifter där det ska letas på nätet efter olika saker så vara en "fattig" förälder idag kan inte vara lätt. Hemskt egentligen om man tänker efter att det ska vara så. Man får väl hoppas att många av de barnen har kompisar som kan hjälpa dem emellanåt fast det egentligen inte skulle behövas. Tacka vet jag förr (inte så längesedan) när lärarna var engagerade att lära ut istället som nu, då lägger de mycket av lärandet på föräldrarna istället. Som om alla föräldrar lämpar sig för det då. Jag t ex är inte dugg bra på matte men däremot på språk och med sambon som tur är, är det tvärtom. Jaja... ska det fortsätta åt det hållet så kan vi snart börja skola barnen hemma istället på heltid. Nu ska det väl tilläggas att det inte förekommer på alla skolor så jag inte får en massa arga lärare på mig. :-) Men tyvärr så är det här vardag för många. Tänk på det.