Sambon väckte mig alldeles nyss. Anledningen var att det brinner i ett hus ca 150-200 meter ifrån vårat. Det hade börjat brinna vid 21-tiden. Som tur var hade ingen av de boende kommit till skada men det är ju illa nog. Alla minnen som försvinner och alla kära ting. Det blir ingen rolig tid de har framför sig inte. Enligt utsago från åskådarna så var det tydligen ett yngre par med två barn men då vi inte vet säkert så... (Tillagt! Idag den 16/6 så står det i Bohuslänningen att det var en ensam 35 årig kvinna och då litar jag på dem.) :D Ni ser! Grannskvaller ska man inte lyssna på! Hihi! Tänk nu också på att resten av texten är skriven om en familj fast så inte var fallet. Hemskt är det i vilket fall. Sambon frågade om jag ville gå ner och titta men jag tycker det känns lite olustigt att stå och titta på sådant. Hemskt är det och tänk ändå vad fort livet kan vända. Han själv hade redan varit där och tagit ett kort. Kunde inte med att ta fler sa han men han ville ändå ha ett när han ändå var där.

Många nyfikna människor hade stannat för att titta på. Brandmännen hade först försökt släcka elden men hade snart gett upp och istället såg till att elden inte spred sig till skogen bakom eller till intill liggande hus. Usch! Jag riktigt lider med familjen. De är nu på sjukhuset och tas om hand där men tänk bara vad mycket tankar de måste ha. Glada för att de lever men också för vad kommer hända nu?

Tragiskt! Var också lite tudelad om jag skulle lägga ut det här eller inte men det kanske kan hjälpa till att få andra att tänka till lite extra. Att man ska inte ta livet så himla lätt. Vad som helst kan hända precis när som helst. Jag hoppas bara att de kommer få mycket hjälp och att alla minnen och saker inte är förlorade.  Kanske skulle man själv börja förvara sina egna negativ från förr på en säkrare plats än i hemmet? För just foton från ett visst tillfälle, en viss känsla, går ju aldrig att få igen annars.

Det gick allt bra men en särskilld trevlig upplevelse var det ju inte.
Man skulle försöka ta djupa andetag genom både näsa och mun och
det var inte det lättaste med en slang i halsen. Tur att det gick fort
för ibland kändes det som om man inte fick luft och trots bedövningsmedlet
de hade sprayat ner i halsen så hostade jag och ulkade men nu är det gjort i alla fall. Man fick ligga ner på vänster sida medan slangen med kameran fördes in. Här nedan ser ni en förenklad bild på hela förloppet. (Bilden är lånad från www.vardguiden.se/.../Gastroskopi/)

Lite stolt är jag allt. Hehe! Ska väl tillägga att jag skulle inte vilja göra det någon mer gång.  
 
Vad hittade de då? Jo, jag hade fått ett brott/sår på övre magmunnen så ordinationerna jag fick var i stort sett som jag redan visste. Fortsätta gå ner i vikt och så småningom sluta röka. För en gångs skull så faktiskt läkaren att det bästa är att ta en sak i taget.

Kommer ändå i alla fall att försöka röka betydligt mindre. Vad det gällde maten så skulle jag prova mig fram.
Det jag är mest glad för är att det inte var något allvarligt men tyvärr så kommer det aldrig att läka men det kunde ju ha varit betydligt värre som cancer eller gallsten som hade krävt operation. Så nu kan man ju andas ut. Uuunderbart!

  

Ja, nu är man allt en sten lättare. Hihi!

För övrigt idag om vädret håller uppe så blir det nog trädgårdsarbete för min del.

Nämligen dags för rensning av den stora rabatten. Tack vare regnet så är det inte bara de planterade blommorna och växterna som växt utan även ogräset har fått en rejäl fart. Så innan de tar över så... Hehe!

Önskar er alla andra en underbar och härligt ljuvlig dag!

Kram på er!