Förra måndagen så var herrarna bus hos veterinären. Det var dags för kastrering. Man kände sig allt som en Judas när man tog dem dit och de ska vara evigt tacksamma att de inte visste vad som var på gång. Veterinären vi var hos var helt underbar. Både han och hans assistent svarade på alla våra frågor. Vi var också med inne under ingreppet och det gick väldigt snabbt och lätt. Jag som hade varit lite orolig för allt kunde andas ut redan senare på kvällen. Zero vaknade först. Några timmar före Gizmo men då Zero var hungrig så öppnade jag en ny burk och se... Gizmo som är matvraket vaknade på stört och kom ut och åt på direkten. Ja se de herrarna! Hihi! Tröttare än vanligt var de dock men det var ju inte så konstigt.

Helt utslagna småbusar.

Zero.

Gizmo.

Det är allt goast och ligga brevid varandra.

Nu börjar Gizmo tycka det är lite väl mycket fotografering.

Äh...Lägg av nu va! Jag vill sova i lugn och ro!

Jaja, en bild till då! Smile!

Stick nu! Ta bort kameran! Låt mig va!

Det var bara som fotograf att lyda och låta dem få sova vidare. Hihi!

Redan dagen efter så var det full fart igen. Om inte än värre än tidigare. Zero klättrade upp längs gardinlängden, balanserade på gardinstången och till sist hoppade han över till garderoben. Till och med Gizmo som brukar vara den lata av dem hade racing upp och ner för trappan och kanade fram och tillbaka ute i hallen. Helt underbart var det att se för då kunde de ju inte ha allt för ont i alla fall. En stor tröst för matte det.

Syskonkärleken är även den kvar. Kramas lite det är skönt det! ;-)

 Det var alles för stunden men jag önskar er alla en underbar och härlig dag!

Kram på er!